Medelhavets vågor slår lungt in mot stranden där jag står och säkrar.

Det är den andra dagen på det nya årtusendet och likaså vår andra klätterdag detta årtusende. Vi befinner oss vid Cala Mangraner på Mallorcas östkust.

Planeringen hade försiggått i flera månader.

Vi hade hört ryktas att det var den bästa firningen på milslånga avstånd och vi visste ännu inte hur den såg ut.
Näe, jag är vanligtvis inte speciellt förtjust i att fira och njuter betydligt mer av vägen upp än ner när det gäller klättring (och tvärtom vid anmarsch …).

Men ryktena om just den här leden och framförallt dess firande hade legat och grott djupt nere i min hjärnbark en längre tid.

"Den lilla byn San Martino ligger längst upp i Val Masino där Val di Mello tar vid, alltså ett perfekt ställe att bo på då klättringen finns i båda dalarna.

Området måste vara en av världens mest kompletta för klättring.
På granitblock som ligger utströdda på idylliska alpängar hittar man bouldering av världsklass."

Under en veckas utflykt hinner man mycket, men aldrig så mycket som man skulle vilja.
Jag har här valt ut de bästa bitarna ur min resa till Norge, de bitarna som sitter kvar så här i efterhand.

“Rep slut”, ekar utefter isen, tycker jag i alla fall, men egentligen är det omöjligt att överrösta vinden.
Där Fredrik befinner sig bakom den lilla knölen vid tredje standplatsen, får han nog förlita sig på den klassiska känslan då kraftigt repdrag plötsligt övergår i rep slut.

Tidigt på morgonen den 4 juli började den långa färden mot södra Österrike, närmare bestämt byn Petzen i landskapet Kärnten.
Nu väntade en bilresa på cirka 200 mil genom Sverige och Tyskand för att komma till målet Petzen Trophy Österike. Det blir riktigt roligt att vara med i min första internationella klättertävling med över 130 deltagare från Thailand, Ungern, Italien,Tjeckien, Slovakien och givetvis Österike m fl.