Snabbesök i Val di Mello
Skapad av Mr. Big :: 05 Dec 2006Kategori: Reseberättelser
”Man sprecht deutsch” står det på skylten.
–Taget! Dit går vi!
Efter att promenerat runt den lilla byn San Martino i tio minuter (ett varv tar 2 minuter) för att hitta ett billigt hotell som håller öppet så här i lågsäsong eller möjligen någon som på icke-italienska kan berätta var vi kan hitta ett sådant är det ju givet att vi tar in på det lilla pensionatet Genzianella.
Precis som skylten lovar talar föreståndarinnan tyska, om än med Schweizisk brytning, och vi får ett rum med balkong mot bergen. Vi befinner oss på kortsemester i norra Italien, närmare bestämt i Val di Mello, en dal mest känd för att årligen vara värd för Melloblocco, världens största boulderträff, som i år hade 1500 deltagare.
Egentligen är Val di Mello en förgrening på den större dalen Val Masino som vi precis snirklat oss upp för i vår lilla hyrbil. Den lilla byn San Martino ligger längst upp i Val Masino där Val di Mello tar vid, alltså ett perfekt ställe att bo på då klättringen finns i båda dalarna.
Området måste vara en av världens mest kompletta för klättring. På granitblock som ligger utströdda på idylliska alpängar hittar man bouldering av världsklass.
Även om repklättringen är fokuserad på tradturer från en till 20 replängder så finns det tillräckligt med bra sportklättring för att ha att göra ett tag. Om man vill kånka med grejorna upp till refugiorna högre upp i dalen bjuds man där på alpin klättring på toppar på runt 3000 meter.
Efter att checkat in gav vi oss iväg ner till Sasso Remmeno, ett litet granitblock på strax över 40 meter med 60-talet leder på, för att få lite kvällsklättring. Här finns allt från lätta välbultade svaleder till rena sprickor som ser ut att vara skurna med kniv. Ett bra ställe att känna in klippan på innan man ger sig i kast med långturerna längre upp i dalen.
Efter att ”känt in” att 6a+ sva kan vara motigare än man kan tro styrde vi kosan tillbaka till byn och för en öl på Bar Monica. Regniga dagar spenderas lämpligen här där man kan bläddra i tummade klättermagasin, kolla mail och såklart dricka espresso.
Dagen därpå var vädret strålande och vi klättrade leden ”Via Tunnel Diagonale” som vi blivit rekommenderade som en fin lätt led på 4 replängder. Det visade sig dock att leden egentligen bara innehöll två replängder med fin klättring i 4+ trakten och en replängd knappt lutande svaplatta. Ingen led att skriva hem om men klart värd att göra om man vill börja lugnt.
Detta och ytterligare ett besök på Sasso Remmeno var vad vi hann med på vårt 4 dagars besök innan gråa regndimmor drog in försatte all denna vackra sten i oklätterbart skick.
Det finns några olika förare varav den italienska ”Masino Bregaglia Disgrazia” av G Maspes och G. Miotti har rykte om sig att vara den med de mest tillförlitliga ledbeskrivningarna.
Vi hittade ett exemplar i bokaffären i Lecco på vägen från Bergamo. I den schweiziska föraren ”Plaisir Sud” hittar man ett urval av de mest klättrade turerna. ”Plaisir Sud” är skriven på tyska vilket underlättar om man som vi inte är så slängda på italienska. Den lilla klätterbutiken i San Martino är ganska välsorterad och säljer en del förare.
Bor gör man antingen på campingen vid Sasso Remmeno eller i något av pensionaten i byn. Man klarar sig utan bil men man kan nog bli ganska trött på att lägga en extra timme på anmarchen varje dag när man skall upp till de längre turerna.
Dit tar man sig billigt med Ryan Air till Bergamo och en 2-3 timmars bilfärd. Om man vill ha en klättersemester på perfekt granit oavsett om man vill bouldra, tradda eller kanske göra lite av varje är detta det perfekta stället att lägga en vecka eller två på.
Vi kommer garanterat tillbaka och då med mer tid och förhoppningsvis mindre regn.
// Ola Tuvesson
Länkar
http://www.valdimello.it/v2/User/asp/VdM.asp
http://www.planetfear.com/travel_detail.asp?t_id=86
Tillbaka–Taget! Dit går vi!
Efter att promenerat runt den lilla byn San Martino i tio minuter (ett varv tar 2 minuter) för att hitta ett billigt hotell som håller öppet så här i lågsäsong eller möjligen någon som på icke-italienska kan berätta var vi kan hitta ett sådant är det ju givet att vi tar in på det lilla pensionatet Genzianella.
Precis som skylten lovar talar föreståndarinnan tyska, om än med Schweizisk brytning, och vi får ett rum med balkong mot bergen. Vi befinner oss på kortsemester i norra Italien, närmare bestämt i Val di Mello, en dal mest känd för att årligen vara värd för Melloblocco, världens största boulderträff, som i år hade 1500 deltagare.
Egentligen är Val di Mello en förgrening på den större dalen Val Masino som vi precis snirklat oss upp för i vår lilla hyrbil. Den lilla byn San Martino ligger längst upp i Val Masino där Val di Mello tar vid, alltså ett perfekt ställe att bo på då klättringen finns i båda dalarna.
Området måste vara en av världens mest kompletta för klättring. På granitblock som ligger utströdda på idylliska alpängar hittar man bouldering av världsklass.
Även om repklättringen är fokuserad på tradturer från en till 20 replängder så finns det tillräckligt med bra sportklättring för att ha att göra ett tag. Om man vill kånka med grejorna upp till refugiorna högre upp i dalen bjuds man där på alpin klättring på toppar på runt 3000 meter.
Efter att checkat in gav vi oss iväg ner till Sasso Remmeno, ett litet granitblock på strax över 40 meter med 60-talet leder på, för att få lite kvällsklättring. Här finns allt från lätta välbultade svaleder till rena sprickor som ser ut att vara skurna med kniv. Ett bra ställe att känna in klippan på innan man ger sig i kast med långturerna längre upp i dalen.
Efter att ”känt in” att 6a+ sva kan vara motigare än man kan tro styrde vi kosan tillbaka till byn och för en öl på Bar Monica. Regniga dagar spenderas lämpligen här där man kan bläddra i tummade klättermagasin, kolla mail och såklart dricka espresso.
Dagen därpå var vädret strålande och vi klättrade leden ”Via Tunnel Diagonale” som vi blivit rekommenderade som en fin lätt led på 4 replängder. Det visade sig dock att leden egentligen bara innehöll två replängder med fin klättring i 4+ trakten och en replängd knappt lutande svaplatta. Ingen led att skriva hem om men klart värd att göra om man vill börja lugnt. Detta och ytterligare ett besök på Sasso Remmeno var vad vi hann med på vårt 4 dagars besök innan gråa regndimmor drog in försatte all denna vackra sten i oklätterbart skick.
Det finns några olika förare varav den italienska ”Masino Bregaglia Disgrazia” av G Maspes och G. Miotti har rykte om sig att vara den med de mest tillförlitliga ledbeskrivningarna.
Vi hittade ett exemplar i bokaffären i Lecco på vägen från Bergamo. I den schweiziska föraren ”Plaisir Sud” hittar man ett urval av de mest klättrade turerna. ”Plaisir Sud” är skriven på tyska vilket underlättar om man som vi inte är så slängda på italienska. Den lilla klätterbutiken i San Martino är ganska välsorterad och säljer en del förare.
Bor gör man antingen på campingen vid Sasso Remmeno eller i något av pensionaten i byn. Man klarar sig utan bil men man kan nog bli ganska trött på att lägga en extra timme på anmarchen varje dag när man skall upp till de längre turerna.
Dit tar man sig billigt med Ryan Air till Bergamo och en 2-3 timmars bilfärd. Om man vill ha en klättersemester på perfekt granit oavsett om man vill bouldra, tradda eller kanske göra lite av varje är detta det perfekta stället att lägga en vecka eller två på.
Vi kommer garanterat tillbaka och då med mer tid och förhoppningsvis mindre regn.
// Ola Tuvesson
Länkar
http://www.valdimello.it/v2/User/asp/VdM.asp
http://www.planetfear.com/travel_detail.asp?t_id=86
