Milleniumskifte på Mallis
Skapad av norris :: 02 Feb 2007Kategori: Reseberättelser
Medelhavets vågor slår lungt in mot stranden där jag står och säkrar. Det är den andra dagen på det nya årtusendet och likaså vår andra klätterdag detta årtusende. Vi befinner oss vid Cala Mangraner på Mallorcas östkust. Så här års är temperaturen behaglig om man har tur och får soligt väder, och idag har vi tur. Det var skillnad igår, när vi var vid Torella, en klippa högt upp i bergen. Lagom tills vi kom fram dit drog dimma och moln in över bergen. Klippan var så kall att man lätt tappade känseln i fingrarna lagom till sista kruxet.
Men nu står jag endast ett par meter från Medelhavet och njuter av den värmande solen. Cala Mangraner ligger långt in i en vik med branta bergssidor. Lederna ligger på den ena bergssidan, passande nog den som är solbelyst hela dagen. Det vill säga passande nog så här på vintern, men antagligen alldeles för varmt på sommaren. Det finns en liten grotta med hård överhängande klättring och den nyss nämnda klippan vid vattnet, med mer humana svårighetsgrader. Solen börjar snart gå ned bakom klippan på motsatta sidan viken, men vi hinner klättra ytterligare en kanonfin 6:a innan det är dags att packa ihop och bege sig hemåt.
Vi var åtta klättrare som flydde Sverige annandag jul för att tillbringa nästan två veckor på Mallorca. Förutom mig själv kunde jag räkna in Christian, Adam, Jenny, Walter, Johan Lindvall och syskonen Sterner.
Klättring är kanske inte det första man tänker på när man hör Mallorca, men faktum är att det finns både mycket och bra klättring här. Det finns t.o.m. långturer på upp till sju replängder. Klipporna ligger väl utspridda så det är näst intill nödvändigt att hyra bil, även om vi träffade på ett par polacker som liftade mellan olika klippor. Vägarna på Mallorca är mestadels bra, men ibland får man ge sig ut på skumpiga serpentinvägar där man är glad att ha hyrbil.
Första klätterdagen tillbringade vi i sa Gubia som är det äldsta och största området med ca 100 leder utspridda på ett par väggar. Här finns allt från sva till överhängande och även långturer. En intressant led som man inte får missa är Comechocos (6a) som i föraren står omnämnd som ”A superb and weired route on which the grade depends totally on your leg length an flexibility”.
De flesta klipporna ligger på den bergiga västra delen av ön, men det finns även ett par fina klippor på östkusten, Cala Mangraner nämndes tidigare och Santanyi ligger även den vackert precis vid havet. En intressant och spännande kontrast uppstår med de ljusa klipporna som reser sig rakt upp ur det blå-gröna Medelhavet. När vi var där blåste det kraftigt och man fick se upp för vågorna som slog in mot klipporna.
Vad gäller boendet är det kanske bäst om man lyckas hitta något ställe på västra delen av ön. Vi bodde på ett lägenhetshotell i Cala Pi på södra delen och fick åka ganska långt till klätterklipporna men det kompenserades av det fina läget. Lägenheten var kanonbra och erbjöd en del bouldring, bl.a. på den öppna spisen. På nyårsnatten gjorde Jens (vem annars!) den ännu orepeterad ”från toalettfönstret upp på sloopiga taket”-bouldern (klart seriös, first man must not fall). När vi lämnade lägenheten om morgnarna såg det ut som ett bombnedslag, men som genom ett under var det städat och kläderna låg ihopvikta i prydliga högar när vi kom hem efter dagens eskapader. Efter ett par dagar insåg dock senioritan (som antagligen undrade vilka typer vi var, och varför vi strödde omkring oss något mystiskt vitt pulver lite här och där) det meningslösa i företaget, och lägenheten förföll allt mer. Sista dagen var vi tvungna att ta tag i det hela och åtminstone torka bort kritmärkena från öppna spisen och laga ugnsluckan som pajat under en vild fest. Men nu vill ni säkert inte höra mer om detta utan få veta mer om klättringen.
Klipporna på Mallorca är uppbyggda av kalksten som oftast är fast och av bra kvalitet. På vissa populära leder har stenen dock blivit polerad. De flesta lederna är bra bultade, men på äldre leder kan bultarna vara lite väl rostiga och som vanligt gäller det att ta med sig 60 m rep. Om man nu helt plötsligt råkar befinna sig på Mallorca med intentionen att klättra, men med fasa inser att man inte har något 60 m rep, behöver detta inte betyda katastrof. Det finns åtminstone två friluftsaffärer i Palma som för klätterutrustning.
En av de definitivt mest spektakulära lederna på Mallorca är Sostre den Burot (6c+) belägen vid Valldemossa på västkusten. Utan förvarning dyker bilar då och då upp på den slingrande lilla vägen som stryker precis förbi klippan, och mer än en gång får man förvånande blickar från överraskade turister. Sostre den Burot är en brant led som faktiskt går ut över bilvägen. Om man faller före bulten längst ut på leden i fel ögonblick kan det nog bli lite spännande. Det är även en fördel att kolla trafiken före nedfirning från leden, annars får man säkert mer än förvånade blickar från icke ont anande turister som passerar.
Och till sist, om man är på klättersemester på Mallorca ska man absolut inte missa Alaro. Klippan ligger högt belägen med fantastisk utsikt över det varierade landskapet. En hel del turister söker sig upp för serpentinvägen och vidare på den lilla stigen upp mot toppen av klippan. Det är den moriska ruinen Castell d’Alaro som lockar hit dessa arma människor som inte förstår att klättringen är Alaros verkliga attraktion. Det finns en hel del fina leder precis innan ruinen och man får vara beredd att få publik här. För att nå de bästa lederna viker man av från stigen och når snart den imponerande Mega Tufa Wall. Väggen är överhängande och har fullt av intressanta tufa-formationer (en form av droppstensformationer). Buf (7a) lär vara en av världens bästa tufa-leder enligt föraren. Jag provade den på topprep och är helt klart belägen att hålla med. Tänk att det kan bildas sådana här fina formationer, naturen är verkligen fantastisk.
Sämre sätt att inviga det nya årtusendet kan man ju tänka sig!
Fredrik Neregård
Tillbaka
Stina i Cala Mangraner |
Vi var åtta klättrare som flydde Sverige annandag jul för att tillbringa nästan två veckor på Mallorca. Förutom mig själv kunde jag räkna in Christian, Adam, Jenny, Walter, Johan Lindvall och syskonen Sterner.
Klättring är kanske inte det första man tänker på när man hör Mallorca, men faktum är att det finns både mycket och bra klättring här. Det finns t.o.m. långturer på upp till sju replängder. Klipporna ligger väl utspridda så det är näst intill nödvändigt att hyra bil, även om vi träffade på ett par polacker som liftade mellan olika klippor. Vägarna på Mallorca är mestadels bra, men ibland får man ge sig ut på skumpiga serpentinvägar där man är glad att ha hyrbil.
Första klätterdagen tillbringade vi i sa Gubia som är det äldsta och största området med ca 100 leder utspridda på ett par väggar. Här finns allt från sva till överhängande och även långturer. En intressant led som man inte får missa är Comechocos (6a) som i föraren står omnämnd som ”A superb and weired route on which the grade depends totally on your leg length an flexibility”.
|
|
De flesta klipporna ligger på den bergiga västra delen av ön, men det finns även ett par fina klippor på östkusten, Cala Mangraner nämndes tidigare och Santanyi ligger även den vackert precis vid havet. En intressant och spännande kontrast uppstår med de ljusa klipporna som reser sig rakt upp ur det blå-gröna Medelhavet. När vi var där blåste det kraftigt och man fick se upp för vågorna som slog in mot klipporna.
Vad gäller boendet är det kanske bäst om man lyckas hitta något ställe på västra delen av ön. Vi bodde på ett lägenhetshotell i Cala Pi på södra delen och fick åka ganska långt till klätterklipporna men det kompenserades av det fina läget. Lägenheten var kanonbra och erbjöd en del bouldring, bl.a. på den öppna spisen. På nyårsnatten gjorde Jens (vem annars!) den ännu orepeterad ”från toalettfönstret upp på sloopiga taket”-bouldern (klart seriös, first man must not fall). När vi lämnade lägenheten om morgnarna såg det ut som ett bombnedslag, men som genom ett under var det städat och kläderna låg ihopvikta i prydliga högar när vi kom hem efter dagens eskapader. Efter ett par dagar insåg dock senioritan (som antagligen undrade vilka typer vi var, och varför vi strödde omkring oss något mystiskt vitt pulver lite här och där) det meningslösa i företaget, och lägenheten förföll allt mer. Sista dagen var vi tvungna att ta tag i det hela och åtminstone torka bort kritmärkena från öppna spisen och laga ugnsluckan som pajat under en vild fest. Men nu vill ni säkert inte höra mer om detta utan få veta mer om klättringen.
Klipporna på Mallorca är uppbyggda av kalksten som oftast är fast och av bra kvalitet. På vissa populära leder har stenen dock blivit polerad. De flesta lederna är bra bultade, men på äldre leder kan bultarna vara lite väl rostiga och som vanligt gäller det att ta med sig 60 m rep. Om man nu helt plötsligt råkar befinna sig på Mallorca med intentionen att klättra, men med fasa inser att man inte har något 60 m rep, behöver detta inte betyda katastrof. Det finns åtminstone två friluftsaffärer i Palma som för klätterutrustning.
 Adam klättrar Sostre
den Burot i Valldemossa |
Och till sist, om man är på klättersemester på Mallorca ska man absolut inte missa Alaro. Klippan ligger högt belägen med fantastisk utsikt över det varierade landskapet. En hel del turister söker sig upp för serpentinvägen och vidare på den lilla stigen upp mot toppen av klippan. Det är den moriska ruinen Castell d’Alaro som lockar hit dessa arma människor som inte förstår att klättringen är Alaros verkliga attraktion. Det finns en hel del fina leder precis innan ruinen och man får vara beredd att få publik här. För att nå de bästa lederna viker man av från stigen och når snart den imponerande Mega Tufa Wall. Väggen är överhängande och har fullt av intressanta tufa-formationer (en form av droppstensformationer). Buf (7a) lär vara en av världens bästa tufa-leder enligt föraren. Jag provade den på topprep och är helt klart belägen att hålla med. Tänk att det kan bildas sådana här fina formationer, naturen är verkligen fantastisk.
 Walter klättrar i Santanyi |
Sämre sätt att inviga det nya årtusendet kan man ju tänka sig!
Fredrik Neregård
